Internetövervakning
Tur att internetövervakning inte fanns på 80-talet
Östtysklands hemliga säkerhetstjänst är numera ett museum om övervakning i ett land som inte längre finns. När vi efter besöket vandrar ut i vårt 2010-tal – där allting registreras och fotas – konstaterar vi att det är tur att internetövervakning inte fanns på 80-talet.
Syltburkar för spårhundar och kameror i slipsar
På Stasimuseet i Berlin finns syltburkar med luktprov från vanliga medborgare som av en eller annan orsak övervakades av staten. Arkiven är fyllda med information om enskilda DDR-bor och övervakningsutrustning av allehanda slag ligger prydligt i montrar. Vi fotar kameror i slipsar, och leksaker som fostrade barnen till ”socialistiska personligheter”.
Ändå är det mest skrämmande inte dessa rester från en diktatur som idag ter sig hopplöst föråldrad. Långt värre är vetskapen om att staten lyckades rekrytera hundratusentals privatpersoner till att spionera på sina grannar, arbetskamrater, vänner och familj. Att inte veta vem man kunde lita på.
Internetövervakning en dröm för säkerhetstjänsten
Folket i DDR lärde sig redan från barnsben att vakta sin tunga. Staten öppnade brev och avlyssnade samtal. Tidningarna var statskontrollerade.
Med det internetanvändande vi har idag skulle staten inte ha behövt lägga ner så mycket resurser på övervakning. Det hade i princip räckt med att öppna datorn och surfa runt. Var är X idag? På fotbollsplan trots att hon är sjukskriven? Och Y är på resa, trots att han har A-kassa. Z och Å har icke-politiskt korrekta åsikter, Ä och Ö googlar på suspekta ämnen. Och så vidare.
Internetövervakning idag och i framtiden
Faktum är att våra surfvanor idag kommer att vara förödande den dag vinden vänder och samhällsklimatet blir hårdare. Redan idag råkar enskilda illa ut och förföljs av ex-partners, trakasseras av mobbare eller övervakas av arbetsgivare. Snowdens avslöjande om stora övervakningsprojekt väckte debatt i somras. Vi är tack och lov långt ifrån kalla krigets diktaturer, men vi måste vara medvetna om de risker vi utsätter oss för frivilligt. Och det gäller inte bara barn som chattar med fula gubbar.